Tornevall Networks

Centrum för undersökande journalistik grundades hösten 2025 för att stärka den undersökande journalistiken i Sverige. I torsdags beslutade regeringen att CUJ tilldelas medel för att genomföra projektet Metodverktygslådansom ska höja den redaktionella kapaciteten för undersökande journalistik i hela landet.

”Att nu ha möjligheter att både kunna skapa väldigt skarpa tekniska verktyg och samtidigt kunna skicka ut experter som kan handleda mindre redaktioner gynnar oss alla. Och det bästa är att det gynnar demokratin”, säger Anna Serner, CUJ:s vd, i ett pressmeddelande.

I och med detta kommer hon att avveckla sin egen roll och ska nu söka en ny verksamhetschef.

– Vi ersätter mig som chef nu när vi går in i en ny fas. Jag har inte den praktiska erfarenheten av grävande journalistik, och CUJs funktion är väldigt hands-on. Jag har haft i uppdrag att starta upp och säkra finansiering, den delen är påbörjad och nu krävs andra kompetenser för att utföra uppdraget, säger Anna Serner till Journalisten.

Även Brottsofferjouren har beviljats stöd av regeringen på en 1 miljon kronor för sitt arbete för utsatta journalister. Målgruppen är främst journalister, redaktioner och personer som arbetar nära journalister, men även nära anhöriga och ”andra som i sitt yrke möter journalister”. Stödet avser verksamhet under 2026.

– Pressfriheten och det fria ordet är en fundamental del av demokratin. Regeringen ser mycket allvarligt på att journalister utsätts för våld, hot och trakasserier och det är viktigt att det finns stöd för den som utsätts. Centralt för demokratin är också att det finns oberoende och undersökande journalistik som granskar samhällets makthavare, avslöjar missförhållanden och stärker medborgarnas möjligheter att fatta välgrundade och informerade beslut, säger kulturminister Parisa Liljestrand (M), i en kommentar om de båda stöden som beviljades inför Pressfrihetens dag den 3 maj.

Guldhumlan prisar forskare, journalister, lärare och andra folkbildare, och delas ut i fem olika kategorier. Två av priserna gick i år till journalister:

Fredrik Rundkvist, Aftonbladet, vann i kategorin ”skrivet och tryckt”.

Juryns motivering: ”Pension är ett svårt ämne. Lagar, regler och avtal förändras ständigt, och för många känns pensionssystemet som en djungel av krångliga begrepp och samband. Därför väljer en del att blunda och hoppas på det bästa – trots att besluten vi tar påverkar ekonomin under en stor del av livet. I över 20 år har Aftonbladets artiklar och frågespalter hjälpt läsare att förstå pension på ett enkelt och begripligt sätt. Bakom dem står Fredrik Rundkvist – en outtröttlig folkbildare som gjort ett svårt ämne lite mer begripligt för oss alla.”

Priset delades ut av Johan Lagerström, chef Handelsbanken foundations and publishing och Martina Stenström, chef för EFN Vetenskap.

Hanna Malmodin, Sveriges Radio, vann i kategorin ”rörligt och sagt”

Juryns motivering: ”Hanna Malmodin har genom Ekonomiekot Extra utvecklat ett nyhetsdrivet reportageformat som gör avancerad ekonomi begriplig och relevant för en bred publik. Med tydlig pedagogik och ett starkt kunskapsintresse visar hon hur ekonomiska beslut påverkar människors vardag. Hon gör det komplexa begripligt – utan att förenkla bort det viktiga. Genom sitt arbete visar hon hur kvalificerad ekonomijournalistik kan vara både folkbildande och tillgänglig. Ekonomiekot Extra har därför blivit en självklar röst i det svenska ekonomisamtalet.”

Priset delades ut av Johan Lagerström, chef Handelsbanken foundations and publishing och Anders Hägerstrand, chefredaktör EFN och Finansmagasinet.

Mats “Masse” Söderström

För att hylla minnet av film- och tv-branschlegendaren Mats “Masse” Söderström instiftade EFN förra året TV-priset Priset till Masses Minne. Föreningen Guldhumlan förvaltar nu detta pris och kommer årligen att belöna tre personer om vardera 100 000 kronor. Prisets syfte är att uppmärksamma dem som gör eller har gjort extraordinära insatser i tv-produktioner.

Mats ”Masse” Söderström (1962–2023) – bildproducent, fotograf och ljussättare – var en av film- och tv-branschens mest sensibla och nyfikna kreatörer. Han kom att arbeta med tv- och filmproduktioner under drygt 35 års tid. Under åren 2011–2018 var Masse med om att starta och driva ekonomikanalen EFN som teknisk chef. Han var även den som byggde upp dess studio samt fortlöpande utbildade kanalens personal i tv-produktion.

Samtidigt korades vinnarna i priset till Masses minne, som är EFN:s pris för att hylla personerna bakom kameran i TV. Prissumman är 100 000 kronor. Vinnarna:

Johan Virdehed

För hens ovärderliga insatser under 2025, där teknisk spetskompetens, uthållighet och förbättringsfokus har möjliggjort komplexa och storskaliga produktioner på SVT. Personen kombinerar djup kunskap med värme och omtanke, skapar trygghet och förtroende i teamet och visar hur engagemang, professionalism och samarbetsförmåga kan göra hela teamet framgångsrikt.

Åsa Zander

För hens genuina lyssnande, respekt och omtanke skapar trygghet och stabilitet för kollegor och samarbetspartners. Med djup kunskap, yrkesstolthet och passion för bild och tv-hantverket levererar hen konsekvent högsta kvalitet. Som generös kunskapsbärare inspirerar hen nästa generation, värnar tradition och driver utveckling framåt på TV4.

Alma Lindström

För hens enastående engagemang och omtanke. Hen ställer alltid upp för kollegor oavsett tid eller projekt. Ser till att alla känner sig sedda och uppskattade. Med stor kompetens inom produktion och efterbearbetning, prestigelöshet och lugn är hen en ovärderlig resurs i varje projekt. Dessutom bidrar hen till en varm och välkomnande arbetsmiljö på Alaska Film & TV.

Priset till Masses minne delades ut av Mats ”Masse” Söderströms barn Jesper, Douglas och Fanny.

TV4 Nyheterna rapporterade i september att regeringen vill införa ett bidragstak som kunde slå hårt mot stora barnfamiljer och påverka alla hushåll med försörjningsstöd. Bidragstaket behövdes på grund av att en ”ansvarslös migrationspolitik” hade förts, enligt socialförsäkringsminister Anna Tenje (M).

På sina Tiktok- och Youtube-konton använde TV4 en genrebild från TT för att bildsätta nyheten. På fotot syntes en kvinna med två barn och en barnvagn, fotograferade bakifrån.

Kvinnans man anmälde TV4:s publiceringar till Medieombudsmannen, MO. Hans fru och två barn hade fotograferats mot deras vetskap. Familjen hade blivit chockad av bilden – familjen hade inte socialbidrag och kände sig felaktigt utpekade. Familjen hade kontaktats av flera personer som kände dem, bland annat personer från barnens skola, som ställde frågor om bilden.

TV4 svarade MO att man bedömt att det inte gick att identifiera personerna på bilden men att det var olyckligt om familjen trots det känt sig utpekad. Redaktionen hade efter anmälan avpublicerat bilden på familjen.

MO konstaterar att det krävs försiktighet när medier använder genrebilder för att illustrera känsliga ämnen, så att det inte kan uppfattas som att personerna på bilden direkt kan kopplas till det ämne som berörs.

I det aktuella fallet har kontexten varit ”klart negativ”, skriver MO. ”Det handlar om personer som får försörjningsstöd, vilket kopplas till en ansvarslös migrationspolitik som gjort att människor hamnat i utanförskap. Det framgår också att ”ansträngning måste löna sig”. Att förekomma på bild i ett sådant sammanhang kan vara känsligt och integritetskränkande, inte minst om uppgifterna är felaktiga.”

Det är bra att TV4 avpublicerat bilden i efterhand, men TV4 kan inte undgå klander även om det handlar om en högst begränsad krets som kunnat identifiera familjen, anser MO.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar TV4 för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I september 2025 dömdes den tidigare franska presidenten Nicolas Sarkozy till fem års fängelse för ”kriminellt samröre”. Sarkozy, som var Frankrikes statschef 2007-2012, ska ha låtit Libyens dåvarande diktator Muammar Gaddafi finansiera hans presidentkampanj 2007 med upp till 50 miljoner euro – i form av kontanter packade i resväskor.

Bakom avslöjandet som började rulla ut 2011 stod den granskande nättidningen Médiapart. Det började med ett mejl till redaktionen. Som blev en resa till ett annat land. På hemvägen hade Médiaparts journalister Fabrice Arfi och Karl Laske med sig ett USB-minne fullt av dokument som skulle komma att möjliggöra det spektakulära avslöjandet om presidentens samröre med diktatorn.

Under femton år har Fabrice Arfi och Karl Laske fortsatt följa de många turerna kring ”Sarkos” Libyenaffär. När fallet nu prövas i nästa instans, i det pampiga justitiepalatset på Île de la Cité i Paris, är Fabrice Arfi på plats i rätten varje dag och lyssnar på de många vittnesmålen.

– Det är en ceremoni och en teaterpjäs. Bara sånt som kroppsspråk och ords nyanser säger mycket, säger Fabrice Arfi.

Fabrice Arfi. Foto: Sébastien Calvet/Médiapart.

Médiapart är en prenumererad nättidning med granskande profil, som till hundra procent lever på sina läsarintäkter. Inga annonser, inga externa ägare. ”Bara våra läsare kan köpa oss” är mottot. De första tre åren var skakiga men idag är man med runt 260 000 betalande prenumeranter tredje störst i Frankrike efter Le Figaro och Le Monde, och har runt 75 fastanställda journalister. 13 av dem har funnits med sedan start, däribland Arfi.

Tidningen grundades 2008, ett år in i Sarkozys presidentperiod.

– Vårt löfte till läsarna var att vara ekonomiskt oberoende och att granska makten. Och makten då, det var Sarkozy, säger Fabrice Arfi.

På kaféterrassen mitt emot rätten, där han brukar jobba före eller efter förhandlingarna – om det är bråttom – förklarar han att uppfattningen att korruption är skadlig för demokratin finns i Médiaparts DNA.

Efter Libyenavslöjandet fick tidningen snabbt motståndare, inte minst i miljön runt Sarkozy, och anklagades för att vara en politisk motståndare på vänsterkanten. Sarkozy försökte också få Médiapart fälld för påstådd användning av ”falska dokument”, men förlorade i högsta instans 2019.

Fabrice Arfi säger att Médiapart är en värderingsstyrd tidning, som har progressiva värderingar snarare än konservativa.

– Det är inte samma sak som att vara aktivist. Vi säljer inga åsikter, vi säljer nyheter. Man får gärna kritisera oss men vi ber om att bli bedömda på vår journalistik, säger han, och räknar upp tunga avslöjanden som tidningen gjort om i stort sett alla politiska läger i Frankrike: den traditionella högern, ytterhögern, socialistpartiet, de gröna, yttervänstern.

Att granskningarna slår åt olika politiska håll är också tydligt om man läser Médiaparts lista över tidningens ”avtryck” – vilka konsekvenser deras journalistik fått. Det handlar om allt från avsatta politiker, lagförslag, politiska reformer och nya antikorruptionsmyndigheter, till mångmiljonbelopp som gått tillbaka till den franska statskassan.

Varför listar ni det här?

– Eftersom avslöjanden kommer och går finns det annars en risk att läsarna glömmer. Vi försöker hålla räkningen, och visa vår nyttighet. Vi vill visa att journalistiken får konsekvenser. Ibland är journalistiken bättre än politiken på att tvinga fram reformer, säger Fabrice Arfi.

Att tidningen stör makthavare i olika sfärer är uppenbart om man tittar på antalet rättsprocesser den blivit indragen i: runt 300 på 18 år. Man har förlorat en knapp handfull, enligt Fabrice Arfi, och vunnit alla viktiga fall. Vissa är uppenbara munkavleprocesser.

– En gång stämde till exempel 13 chefer på en bank oss, bara för att dra tillbaka stämningarna dagen före förhandlingen – när de hade läst vårt försvar.

Médiapart har ett ett tätt samarbete med en juristbyrå, och Fabrice Arfi är själv ansvarig för att utbilda alla redaktionella medarbetare i grundläggande juridik. Tidningen har också slagit tillbaka och stämt för missbruk av rättssystemet – och vunnit.

– Vår inställning är att rättssystemet inte är någon lekstuga.

Tidningen har också vunnit juridiskt mot den franska staten. Under en granskning under Macrons presidentskap stod två åklagare och tre kriminalpoliser utanför redaktionsdörren en dag och ville göra husrannsakan. Dåvarande chefredaktören Edwy Plenel befann sig i rätten för en annan process, så grävredaktören Fabrice Arfi fick hantera saken.

– Jag lyckades stoppa dem, och vi fick faktiskt staten dömd för försöket till husrannsakan, för maktmissbruk. Det var en seger.

Det granskande benet är starkt på Médiapart, och läsarna vill uppenbarligen betala för det. Men Fabrice Arfi drar sig för att använda termen ”undersökande journalist” om sig själv och kollegorna på grävredaktionen han leder. Det finns två sorters journalister, anser han, åsiktsjournalister och nyhetsjournalister.

– Jag ogillar tanken på att undersökande journalister skulle vara bättre än andra, ett slags journalist-adel. Alla nyhetsjournalister ägnar sig åt granskning, även en lokalreporter som kanske inte nöjer sig med vad polisens presstalesperson säger om en trafikolycka.

Det är snart dags för dagens förhandling i Cour d’Appel i Paris. Fabrice Arfi, som personligen blivit kallad ”gangster” av ex-presidenten, väntar sig inga kommentarer från honom idag heller. Tidningen har inte fått någon intervju på 15 år och Arfi har kommit att bli särskild syndabock, kanske också eftersom han ofta suttit i tv-studior och kommenterat affären. Presidenten blänger i rätten varje dag, menar han.

– Jag tänker på mig själv som Sarkozys voodoodocka. Men ska jag vara uppriktig så är det lite tröttande. Det är en tung resväska vi har släpat i femton år nu, den här affären.

Hannah Ohlén och Björn Hellström valdes till ordförande för Journalistförbundets frilansklubb Frilans Riks vid årsmötet i måndags.

Journalisten ställde fyra frågor till Hannah Ohlén:

Vem är du?

– Jag kommer från kulturen och litteraturen specifikt. Jag har arbetat med många tidskrifter genom åren, som skribent, redaktör, ”hobbyöversättare”, lektör och språkgranskare. Född i Seoul men uppväxt i Ekshärad. En av frilanslivets fördelar är ju att man kan flytta runt lite, då ens arbete oftast inte är platsbundet. Så har hunnit bo i Uppsala, Berlin, Malmö och sen några år tillbaka så bor och verkar jag i Stockholm.

Varför tackade du ja till att vara en av Frilans Riks två ordförande?

– I Malmö träffade jag många viktiga fackförebilder genom Frilans Syd, däribland stridbara Åsa Ohlsson, vars styrelse jag hade äran att sitta i. Satt även några fina år i Riks och Gert Lundstedts styrelse, men blev tvungen att kliva av för att jag tog en heltidsanställning, men är sedan något år tillbaka, nu som heltidsfrilans.

– Under de åren var jag med och rekryterade Björn Hellström till både Syd och Riks, så det känns lite som att cirkeln sluts nu, och det säger väl en del om det stora förtroende jag har för Björn. Så när han ringde under julledigheten och sonderade lite terräng, kändes det självklart.

Hannah Ohlén är också ledamot i Mälardalens frilanssektion, i Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, i Hägerstensåsens medborgarhus och i ett flertal tidskriftsstyrelser.

– Det finns ju en del dubbelanslutna medlemmar, så jag tänker att en viktig del blir att försöka sammanföra och samarbeta kring frågor och aktiviteter och försöka hitta fler gemensamma plattformar.

Vilka frilansfackliga frågor blir viktigast framöver?

– Arvodesfrågan, ersättningsnivåerna och rekrytering. Vi har ju länge bevittnat hur frilansens villkor försämras i takt med att medieekonomin pressas och redaktioner slimmas. Se till exempel på kulturjournalistiken, under de senaste decennierna har den successivt urholkats och förväntas i viss mån att bära sig själv, med låga arvoden och decimerat utrymme. Och därför blir det under valåret även särskilt viktigt, givet de tendenser vi ser i samhället, att försvara frilansjournalistikens existens och dess demokratiska uppdrag.

Hur är relationen mellan Frilans Riks och Journalistförbundet nuförtiden, bedömer du? 

– Den är i stort sett bra, skulle jag säga. Samtidigt vore det rimligt med fler representanter i FS från frilanssidan. Kongressen förra året visade ganska tydligt att frilansens villkor fortfarande inte fullt ut förstås från de anställdas håll inom förbundet. I praktiken är ju frilansens villkor med osäkra inkomster, låga arvoden och försvagade eller icke-befintliga trygghetssystem, något man borde arbeta för mer centralt.

Thomas Nordegren har tidigare bland annat varit Sveriges Radios korrespondent i Washington och Berlin och programledare för talkshowen Nordegren och Epstein i P1

Nu startar han intervjupodden ”Nordegren möter” som publiceras på poddplattformar och filmas för publicering på Youtube. Innehållet består främst av långa samtal med författare, politiker och forskare.

”Det behövs en plats för intervjuer som inte är inriktade på kändisar eller influencers som intervjuar varandra”, säger han i ett pressmeddelande.

Han kommer inte att lämna Sveriges Radio helt:

”Jag kommer fortfarande att frilansa för SR främst som operarecensent. Men jag som gjort tusentals 90 sekunders eko-inslag tycker det är kul att göra 90 minuters samtal även om det som är obekvämt” säger Thomas Nordegren.

”Monica var en eldsjäl och mycket aktiv, ända in i slutet, i det fackliga arbetet samt inom olika samhällsfrågor. Hon var under många år en viktig person i Mälardalens frilanssektion. Hennes driv, engagemang och förmåga att se nya möjligheter ledde bland annat till att den nya sektionen Mellansveriges frilansjournalister bildades i Uppsala”, skriver Frilans Riks styrelse.

Journalisten och författaren Kurdo Baksi är initiativtagare till manifestationen på ABF-huset i Stockholm, som startar klockan 14 på söndag.

– Det råder stor backlash just nu för pressfriheten och det fria ordet. I till exempel Kina, Ryssland, Iran och Afghanistan kan inte despoterna stava till pressfrihet, säger Kurdo Baksi till Journalisten.

– Visst har vi fortfarande en väl fungerande pressfrihet i Sverige, men vi måste se upp, fortsätter han.

Hur då?

– Till exempel när näringsminister Ebba Busch ogillar vissa frågor från en SVT-reporter och kallar dem ”otroligt politiskt färgade frågor”. Därför är det viktigt med en manifestation för det pressfriheten på söndag.

De fängslade svenska publicisterna Gui Minhai och Dawit Isaak kommer att stå i fokus för manifestationen, liksom den turkiska rättegången mot utrikesjournalisten Joakim Medin. Joakim Medin är även en av talarna.

Här är samtliga medverkande:

Victor Malm, kulturchef Expressen

Eric Rosén, biträdande kulturchef Aftonbladet

Anders Q Björkman, fackboksredaktör och krönikör Svenska Dagbladet

Axel Andén, chefredaktör Journalisten

Najwa Alimi, svensk-afghansk journalist

Joakim Medin, utrikesjournalist ETC

Martin Kaunitz, Gui Minhais förläggare

Vesna Prekopic, vice ordförande Sveriges författarförbund

Katarina Carlsson, verksamhetschef Reportrar utan gränser

Elisabeth Löfgren, ordförande FreeDawit

Calle Nathanson, chef för ABF Stockholm

– I Sverige har en mängd lagar och lagförslag påverkat pressfriheten negativt. Vi ser även ett mycket tuffare klimat. Fler väljare rör sig mot ytterkanterna och det är ett välkänt fenomen att ju radikalare människor blir, desto hårdare kritiseras etablerade medier och public service. Det är oroande, säger Reportrar utan gränsers talesperson Erik Larsson.

I år är det 25 år sedan Reportrar utan gränser lanserade sitt globala pressfrihetsindex. Under de åren har pressfriheten i världen konsekvent försvagats och årets resultat är det sämsta hittills, skriver organisationen. Över hälften av världens länder befinner sig nu i en situation som är ”svår” eller ”mycket allvarlig”.

– Pressfriheten är på sin lägsta nivå på 25 år. Det mest oroande är att lagarna nu används som vapen. Journalistik kriminaliseras i allt större utsträckning – inte bara i diktaturer, utan även i demokratier, säger Erik Larsson.

USA har på ett år fallit från plats 57 till plats 64. ”Sedan Trump fick makten har han gjort attacker mot medier till en systematisk strategi, vilket lett till hårdare retorik mot journalister, fler säkerhetsincidenter och nedskärningar i internationella public service-medier som Voice of America”, skriver Reportrar utan gränser.

Några centrala slutsatser från rapporten:

• Det globala genomsnittet är det lägsta som någonsin uppmätts.

• För första gången på 25 år klassas över hälften av världens länder som ”svåra” eller ”mycket allvarliga”.

• Den juridiska indikatorn försämras mest av indexets fem indikatorer (ekonomisk, juridisk, säkerhet, politisk, social). Sedan 2001 har en alltmer restriktiv lagstiftning – ofta kopplad till nationell säkerhet – gradvis urholkat rätten till information, även i demokratiska länder.

• USA (plats 64) tappar sju placeringar, och länder som Ecuador och Venezuela faller kraftigt.

• Norge toppar listan för tionde året i rad, medan Eritrea ligger sist för tredje året i rad.

• Syrien gör årets största uppgång efter Assadregimens fall (+36 placeringar).

Läs rapporten på Reportrar utan gränsers hemsida.

Vad är du beredd att ”betala” för att göra ditt jobb? Eller för att delta i det offentliga samtalet? 50 000 kronor? 100 000 kronor? Är det värt några besök på Soc, efter en anonym orosanmälan om dina barn? Ja, den kostnaden är faktiskt ett pris som många journalister eller offentliga opinionsbildare förhåller sig till i val av yrke eller av debattämnen.

På fredag träder ”lagen om skydd för deltagande i den offentliga debatten vid tvister med gränsöverskridande följder” i kraft. Lagen som bygger på ett EU-direktiv, SLAPP-direktivet, som ska skydda journalister och andra som uttrycker sig offentligt. Tanken är att motverka munkavleprocesser – alltså domstolsprocesser vars egentliga syfte är att vara så kostsamma och skrämmande att journalisten eller debattören ger upp och tiger.

Den nya lagen hade kunnat bli ett viktigt instrument för att motverka munkavleprocesser. Dessvärre har lagförslagets formulering ”gränsöverskridande följder” blivit nyckelorden som kraftigt begränsar lagens omfång. I praktiken kommer lagen bara att vara tillämplig om den som stämmer en journalist bor i ett annat land än Sverige.

EU-kommissionen har rekommenderat att även inhemska processer, när båda parter bor i Sverige, ska omfattas. Detta behov har Journalistförbundet lyft flera gånger sedan 2022, men regeringen har medvetet valt att implementera direktivet på ett sätt som inte kommer att träffa majoriteten av alla SLAPP-mål i Sverige. Hade den nya lagen gällt alla mål hade en journalist som råkat ut för en munkavleprocess kunnat begära skyndsam handläggning av domstolen. Det skulle också innebära att den som stämmer en journalist eller debattör kan tvingas att ställa en garanti för att betala motpartens rättegångskostnader om hen förlorar målet.

En annan viktig effekt av den nya lagen är att reglerna om förenklade tvistemål (FT-mål) helt undantas från de nya reglerna, men eftersom lagen bara kommer att gälla i undantagsfall blir det i praktiken ingen ändring av reglerna. Dessa så kallade småmålsregler är tänkta att användas vid tvister som gäller krav som är små rent ekonomiskt, gränsen går vid cirka 30 000 kronor. I FT-målen behöver den som förlorar inte betala motpartens hela advokatkostnad.

Den här ordningen fyller en funktion i vissa typer av ärenden, till exempel om en mindre skuld inte betalats. Systemet blir en effektivisering av hur mindre tvister kan lösas kostnadseffektivt. Men, när det gäller förtalsmål, i synnerhet om syftet är att skrämma till tystnad, riskerar reglerna att ställa till det. En aktör som upptäckt detta är den så kallade Förtalsombudsmannen som stämmer journalister, kulturarbetare och andra debattörer med stöd av just småmålsreglerna. I praktiken blir det riskfritt att av ren illvilja stämma en journalist för något den skrivit på sociala medier. Och även om journalisten vinner så blir hen ändå alltid tvungen att bära sina egna rättegångskostnader. Tillvägagångssättet blir därmed ett lätt sätt att trycka till någon man vill få tyst på.

Vid sidan av munkavleprocesserna används även andra metoder som till exempel anmälningar till socialtjänsten som ett ”billigt” sätt att skrämma journalister och andra i det offentliga. Tillvägagångssättet utgör ett högt pris för journalisten och dennes barn, som i vissa fall tvingas till möten med socialtjänst helt i onödan.

I veckan är det Världsarbetsmiljödagen och det behöver knappast påpekas hur vansinnigt det är att detta är ett inslag i människors arbetsmiljö. Dessutom dränerar det samhället på resurser. Arbetstid och kraft tas i anspråk av såväl domstolar som socialtjänst för att hjälpa krafter som enbart är ute efter att tysta andra. Resurser som hade behövts för andra mål och för att hjälpa barn som far illa. Lägg därtill den demokratiska kostnaden för att journalister kanske avstår från granskningar eller att debattörer avstår från att bilda opinion när självcensuren sätter in.

Det är hög tid att regeringen adresserar detta oskick, där rättssystemet blir ett vapen mot journalister och andra som använder sin yttrandefrihet. Från Journalistförbundets sida vill vi uppmana politikerna:

• Se över småmålsreglerna så att de används till rätt saker, inte till att tysta journalister och andra som utrycker sig offentligt.

• Stoppa missbruket av systemet för orosanmälningar till socialtjänsten.

• Var efterkloka – se till att den nya Slapplagen ändras så att den går att tillämpa även på inhemska processer.

Det här är tre saker som på allvar skulle förändra journalisters – men även andras – möjlighet att göra sitt jobb och att delta i det offentliga samtalet. Många oroar sig för klimatet i samhällsdebatten och det är absolut viktigt att vi uppmärksammar och pratar om de problem som finns i samtalston och liknande. Men än viktigare ur yttrandefrihetssynpunkt är att vi inte låter en ofrivillig och framtvingad tystnad bre ut sig. Avväpna dem som inte skyr några medel för att skrämma andra till tystnad!

Ulrika Hyllert

Ordförande Journalistförbundet