Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
Detta handlar om en månads samlat RSS-innehåll från Dagens Arena, med fokus på svensk samhällsdebatt och politik under perioden 20 juli till 19 augusti 2026. I materialet återkommer frågor om pensioner, arbetsmarknad och Teslastrejken, migration och familjeåterförening samt kriminalpolitik, till exempel förslaget om fängelse för 14-åringar. Konkreta exempel i underlaget är Jon Anderssons analys av Teslastrejken, Olle Bergvalls text om pensioner och Elsa Perssons rapportering om familjeåterförening och andra migrationsfrågor. Det finns också inslag om krigsdrönare, kommunismens relevans och bredare frågor om Sveriges prioriteringar.
55ec75410e7b4c53ca8153aec2209b40b7e04878Tobbe Ek, nöjesreporter på Aftonbladet, svarar.
Inlägget Hur skadat är Eurovisions anseende efter bojkotter? dök först upp på Dagens Arena.
Kommer Eurovision Song Contest repa sig från den skarpa kritiken mot Israels fortsatta medverkan i tävlingen, och efter att fem länder hoppat av tävlingen? Vi frågar Tobbe Ek, nöjesreporter på Aftonbladet.
Tobbe Ek är nöjesreporter och bevakar i år Melodifestivalen och Eurovision Song Contest för 19:e året.
Hur mycket har avhoppen och diskussionen om Israels medverkan skadat Eurovisions anseende?
– Som varumärke är känslan att Eurovision verkligen har fått sig en törn. Men Eurovision-fansen är precis som resten av världen väldigt splittrade när det kommer till Israel-Palestina och Gaza-frågan. Bland de fans som skulle vilja att Israel inte var med i Eurovision är förtroendet väldigt lågt nu: man märker en otrolig ilska i sociala medier i princip oavsett vad EBU lägger ut. Jag att det kommer ta väldigt lång tid att återuppbygga den här relationen.
– Å andra sidan är det 35 länder som tävlar i Eurovision i år. Vi har fem länder som har hoppat av, men samtidigt har EBU genom en charmoffensiv övertalat tre länder som inte var med förra året att komma tillbaka: Bulgarien, Rumänien och Moldavien. Där kan man tänka sig att engagemanget kring Gaza inte är lika stort.
Det finns dock orosmoln över Wien, där Eurovision hålls i år:
– Just nu finns det väldigt många lediga hotellrum i Wien, och det skulle kunna tyda på att det kommer färre besökare, eller att de som kommer gör av med mindre pengar och bokar billigare boenden. Spanien och Nederländerna är två stora länder med stort intresse för Eurovision och det kommer såklart bli färre från de länderna som reser till Wien. I Sverige tror jag inte vi kommer se ett stort tittarras kopplat till bojkott. Det kan bli lite färre som tittar i år, men det beror nog på att KAJ förra året var väldigt hypade och lyftes fram stort. Det är inte samma hype kring Felicia, och då brukar intresset gå ner.
Hur mycket skadas Eurovision ekonomiskt av det här?
– EBU säger att tävlingen inte har påverkas ekonomiskt i år. Men Spanien har tillhört de Big five, vars tv-bolag bidragit med mest pengar till tävlingen. Därefter kommer Nederländerna, på plats sex. De länder som har tillkommit betalar inga höga avgifter för att vara med i tävlingen, de pengarna finns inte där. Att Spanien och Nederländerna inte är med innebär att EBU får betydligt mindre pengar från tävlingen, och Wien kommer nog också bli lidande. Jag pratade med vd:n för Österrikes turistbyrå igår och hon sa att hon räknar med en halv miljon besökare. Wien ligger nära många länder så det skulle kunna komma lokala eller regionala besökare över dagen. Men det finns en risk att Wien kommer behöva räkna med en förlust eller minskad vinst för Eurovision.
Kan festivalen överleva på lång sikt?
– Där oroar jag mig inte som det ser ut nu. Jag tror att festivalen kommer att överleva, men förtroendet för tävlingen har verkligen fått sig en törn. Och det kommer EBU behöva ägna ett tiotal år till att reparera.
– Om det fortsätter vara högljudda protester kan det leda till fler avhopp. Kanske inte på grund av Israel som fråga utan för att det inte är lika kul att vara där. För många länder är det ett kul avbräck, lite skojigt med Eurovision, men tvingas man som tv-bolag ta ställning i komplicerade politiska frågor så kan känslan att det inte är kul att vara med på tävlingen inträda. Det kommer påverka Eurovision som tv-show om det blir ännu färre länder. Ju mindre pengar, desto sämre show. Även SVT har sagt att ett kriterium för att man är med och tävlar är att man når ut till en bred europeisk publik.
Att årets svenska tävlande i Eurovision, Felicia, har fått någon slags munkavle från EBU, då hon tidigare uttalat sig kritiskt om Israels medverkan, är något som också kan belasta tävlingen, tror Tobbe Ek.
– Det är ju inte negativt om ingen skriver om en sådan munkavle, men eftersom många journalister som oss väljer att sätta press på EBU innebär det otroligt negativ uppmärksamhet för dem. När EBU smäller SVT på fingrarna om vad Felicia har sagt skjuter de sig själva i foten. De tassar på yttrandefriheten. Det är komiskt för de börjar alltid med att säga “Vi står för yttrandefrihet”. Men i nästa mening säger de : “vi förväntar oss att artister följer uppförandekoden”.
Bild på Tobbe Ek: Lotte Fernvall
Inlägget Hur skadat är Eurovisions anseende efter bojkotter? dök först upp på Dagens Arena.
8ecffb6b11f9cfa6c329b33c2056cc52ed78d966När 165 barn bombas i sina klassrum och världen ser bort.
Inlägget Vilka barns död räknas? dök först upp på Dagens Arena.
När 165 barn bombas i sina klassrum och världen ser bort.
Lördagen den 28 februari 2026 är en vanlig skolmorgon i Minab. Barnen har öppnat sina böcker. Skolan heter Shajareh Tayyebeh – Det välsignade trädet. Platsen är södra Iran, nära Hormuzsundet.
Klockan 10.45 slår en missil ned i byggnaden. Taket kollapsar över barnen och deras lärare. Sedan kommer en andra träff mot en bönesal dit rektor har lett de överlevande barnen och bett dem att vänta. Sedan en tredje explosion.
Minst 165 människor dör, de flesta barn mellan sju och tolv år.
Det är den blodigaste enskilda händelsen i kriget mot Iran hittills.
USA och Israel förklarar att de inte känner till att en skola har träffats. Den amerikanska försvarsministern Pete Hegseth meddelar att Pentagon utreder saken. En preliminär bedömning läcker sedan ut: USA var “sannolikt” ansvarigt, möjligen på grund av föråldrad underrättelsedata som fortfarande klassade området som militärt.
Satellitbilder från Human Rights Watch och BBC Verify visar att skolan sedan 2016 var avskärmad från den intilliggande IRGC-basen med egna murar och egna entréer. Den hade en fotbollsplan och en levande webbplats. Den var, enligt Minabs borgmästare, den enda aktiva verksamheten på det gamla basområdet. Militärerna hade lämnat för femton år sedan.
Föreställ dig att en iransk missil hade slagit ned i en grundskola i Washington eller Tel Aviv denna förmiddag. Föreställ dig att över 100 barn hade dött medan deras föräldrar skyndade sig dit. Föreställ dig att Iran hade svarat med att “utreda saken” och antyda att det kanske berodde på tekniska fel.
Hur länge hade det dröjt innan FN:s säkerhetsråd sammankallades? Hur många ledare hade begärt ordet? Hur hade media rapporterat? Hur hade USA svarat?
Det är inte en hypotetisk fråga. Det är en moralisk mätare.
Det finns ett äldre ord för detta. Jesus kallade det hyckleri – inte som skällsord, utan som en precis beskrivning. Att använda en måttstock på sig själv och en annan på sin nästa. Bjälken i det egna ögat och grandet i nästans.
Den 11 mars lämnar Donald Trump Vita huset. På väg mot Marine One stannar han ett ögonblick för journalisterna. En reporter sträcker sig fram och frågar: militärutredningen pekar ut USA som ansvarigt för attacken mot flickskolan i Minab, tar du som överbefälhavare ansvar för det?
“I don’t know about that”, svarar Trump och går vidare till nästa reporter. Sedan kliver han ombord på helikoptern.
Den svenska regeringen har hittills gjort ett generellt uttalande om återhållsamhet och dialog. Inget specifikt fördömande av attacken mot flickskolan i Minab har rapporterats.
Det var inte länge sedan svenska utrikesministrar stod i riksdagens talarstol och talade om hur allvarligt Sverige ser på situationen för iranska flickor och kvinnor. Men det gällde när det var den iranska regimen som var förövaren.
Selektivitet kallas det när principerna bara gäller vissa. Det är en mildare form av vad som egentligen borde sägas: att somliga barns död väger tyngre än andras. Att var i världen ett barn dödas avgör om det väcker bestörtning eller tystnad. Att 165 barn, döda i sina klassrum en vanlig lördagsmorgon, i de flesta västerländska länder förvandlades till en randfråga inom loppet av en vecka.
Human Rights Watch kräver att attacken utreds som ett krigsbrott.
Det välsignade trädet heter skolan.
Hette skolan.
Johan Lindahl
Inlägget Vilka barns död räknas? dök först upp på Dagens Arena.
2412bd27c39115b29a7fddef20fb956395276191Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv.
Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena.
Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv.
I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, journalist och författare, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året.
Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik.
Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson.
Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena.
7742c0fa8cb6e206719b54231825afd9eb4aa4db
2412bd27c39115b29a7fddef20fb956395276191
TITLE: Demokratin dör i hettan DESCRIPTION: Erika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin. Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Erika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin. I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året. Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson. Du kan se avsnittet här. Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin DESCRIPTION: Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv. Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv. I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, journalist och författare, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året. Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson. Du kan se avsnittet här. Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena.
2412bd27c39115b29a7fddef20fb956395276191
7742c0fa8cb6e206719b54231825afd9eb4aa4db
7742c0fa8cb6e206719b54231825afd9eb4aa4dbErika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin.
Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena.
Erika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin.
I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året.
Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik.
Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson.
Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena.
7742c0fa8cb6e206719b54231825afd9eb4aa4db
2412bd27c39115b29a7fddef20fb956395276191
TITLE: Demokratin dör i hettan DESCRIPTION: Erika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin. Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Erika Bjerström reder ut sambandet mellan klimatet och demokratin. I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året. Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson. Du kan se avsnittet här. Inlägget Demokratin dör i hettan dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin DESCRIPTION: Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv. Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Författaren till boken Demokratin dör i hettan är med i nya avsnittet av DA-tv. I veckans avsnitt av Dagens Arenas talk show, DA-TV träffar vi Erika Bjerström, journalist och författare, som berättar om klimatkrisen, och hur den hänger samman med den allt tunnare demokratin i världen, bland annat med utgångspunkt i sin bok Demokratin dör i hettan, som kom förra året. Dessutom premiär för Fredrik Pettersson, som ger konkreta tips på mikromotstånd, Vanessa och Mia fortsätter i Opinionsrummet och Vilgot ger som vanligt inblick i viktig statistik. Programledare: Silvia Kakembo och Jesper Bengtsson. Du kan se avsnittet här. Inlägget Erika Bjerström om sambandet mellan klimatet och demokratin dök först upp på Dagens Arena.
2412bd27c39115b29a7fddef20fb956395276191
7742c0fa8cb6e206719b54231825afd9eb4aa4db
3282cf3ba8cba5b328a932e13e68caa98c43309aGiuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick.
Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick.
Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi.
Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige.
Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.”
Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.”
Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt.
Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.”
Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare.
Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland.
Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”.
Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig.
I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det.
Manne Wängborg, ambassadör
Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
e12e226615a9e3bef09282d3277b133d507889eb
3282cf3ba8cba5b328a932e13e68caa98c43309a
TITLE: Drabbande om rovdjurens tid DESCRIPTION: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi. Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige. Djupt pessimistisk samhällssyn Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.” Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.” Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt. Än mer drabbande Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.” Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare. Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland. Regelstyrd samhällsordning inspirerar Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”. Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig. I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det. Manne Wängborg, ambassadör Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Drabbande om rovdjurens tid DESCRIPTION: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi. Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige. Djupt pessimistisk samhällssyn Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.” Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.” Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt. Än mer drabbande Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.” Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare. Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland. Regelstyrd samhällsordning inspirerar Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”. Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig. I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det. Manne Wängborg, ambassadör Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
3282cf3ba8cba5b328a932e13e68caa98c43309a
e12e226615a9e3bef09282d3277b133d507889eb
e12e226615a9e3bef09282d3277b133d507889ebGiuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick.
Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi.
Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige.
Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.”
Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.”
Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt.
Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.”
Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare.
Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland.
Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”.
Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig.
I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det.
Manne Wängborg, ambassadör
Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
e12e226615a9e3bef09282d3277b133d507889eb
3282cf3ba8cba5b328a932e13e68caa98c43309a
TITLE: Drabbande om rovdjurens tid DESCRIPTION: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi. Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige. Djupt pessimistisk samhällssyn Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.” Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.” Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt. Än mer drabbande Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.” Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare. Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland. Regelstyrd samhällsordning inspirerar Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”. Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig. I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det. Manne Wängborg, ambassadör Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Drabbande om rovdjurens tid DESCRIPTION: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Giuliano da Empoli vill fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick. Giuliano da Empoli (född 1973) är en italiensk-schweizisk författare, politisk rådgivare och journalist. Han skriver på franska och undervisar på ett statsvetenskapligt institut i Paris. På sin meritlista har han också en tid som politisk rådgivare åt Italiens dåvarande premiärminister Matteo Renzi. Giuliano da Empolis första roman ”Trollkarlen i Kreml” (recenserad i Dagens Arena den 30 januari 2024) tilldelades bland annat den franska akademiens stora romanpris. Den blev en spektakulär internationell framgång, har filmatiserats och visas nu på biografer i Sverige. Djupt pessimistisk samhällssyn Titeln på Giuliano da Empolis senaste bok ”Rovdjurens tid” (Éditions-j, 2025) speglar författarens desillusionerade syn på vår samtid. Han drar långtgående slutsatser av begynnande förändringar i samhällsklimatet. Ja, han är inne på att tolka dem som ett historiskt epokskifte. Som programförklaring för boken skriver han utan pardon: ”Jag har velat fånga stämningarna i den gamla världsordningens dödsögonblick och åskådliggöra den nya ordningens järngrepp.” Det är en djupt pessimistisk samhällssyn: ”Rovdjurens tid är i grund och botten bara en återgång till det normala. Den korta period då vi trodde oss kunna tygla den blodiga kampen om makten med hjälp av ett regelbaserat system var en parentes.” Giuliano da Empolis cyniska exempelsamling kretsar kring politiker vi brukar kalla populister, inte minst Donald Trump, och deras ofta obegripliga framgångar. Donald Trump är ”i själva verket bara en i raden av dem som genom tiderna har förkroppsligat en evig politisk sanning, nämligen att det knappt finns något samband alls mellan intellektuell kapacitet och politisk dito … En funktionell analfabet som Donald Trump kan framstå som ett geni genom sin förmåga att gå i takt med tiden.” Hur är detta möjligt? Gåtfullt. Än mer drabbande Den pågående krigiska händelseutvecklingen både i Europa och Mellanöstern har gjort hans iakttagelser än mer drabbande: ”En krigsfeber sveper över världen och den smittar inte bara auktoritära regimer. USA har… övergått till den aktiva vapenmaktens diplomati…” Giuliano da Empoli suckar: ”Krig har blivit inne igen.” Av de historiska inspirationskällorna till dagens envåldshärskare framhävs Machiavelli. Bland Machiavellis nutida lärjungar ägnas den hemlighetsfulle saudiske prins Mohammed bin Salman – misstänkt för delaktighet i det makabra styckmordet på den oppositionelle saudiske journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens generalkonsulat i Istanbul 2018 – stort utrymme. Han framställs som ett skolexempel på en machiavellisk makthavare. Femhundra år efter legenden Machiavellis bok har ”Fursten” återfötts i Mohammed bin Salmans gestalt. Liksom i Machiavellis analys hertigen av Valentinois drevs av drömmen att ena Italien under sitt styre, odlar idag Mohammed bin Salman en strategisk vision om att förvandla Saudiarabien till en mäktig och modern nationalstat, där all makt samlats i hans händer, vilket starkt påminner om Putins despoti i dagens Ryssland. Regelstyrd samhällsordning inspirerar Giuiliano da Empoli är inte den ende som dödförklarat ”den gamla världsordningen”. Att Ungerns mångårige härskare Orbán drevs från makten nyligen genom jordskredssegern för utmanaren Péter Magyar visar dock att en regelstyrd samhällsordning alltjämt inspirerar och inger hopp om att demokratisk politisk förändring är möjlig. I sin berömda dikt med den uppfordrande titeln ”Det eviga” skaldade Esaias Tegnér ”Väl formar den starke med svärdet sin värld… men någon gång brytes det vandrande svärd… Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.” Låt oss inte glömma det. Manne Wängborg, ambassadör Inlägget Drabbande om rovdjurens tid dök först upp på Dagens Arena.
3282cf3ba8cba5b328a932e13e68caa98c43309a
e12e226615a9e3bef09282d3277b133d507889eb
99a5b40af04807573dabe97f34422966bcb1b65dRegeringen sviker arbetslösa - då tvingas kommunerna rycka in.
Inlägget SD-regeringen sviker löntagare och arbetssökande dök först upp på Dagens Arena.
SD-regeringens avsaknad av arbetsmarknadspolitik och ogenomtänkta nedmonteringar i arbetslöshetsförsäkringen utgör ett svek mot arbetssökande och löntagare. I brist på nödvändiga reformer från regeringen måste kommunerna rycka in, skriver lokalpolitikern Arvid Vikman Rindevall (S).
Åter igen har SD-regeringen lagt en vårändringsbudget som är otillräcklig. Den som blickar ut över Sverige och hur vårt land mår efter en mandatperiod med SD-regeringens tidöpolitik möts av en dystrare verklighet. Efter fyra år med SD-regeringen råder det massarbetslöshet i Sverige, med en halv miljon arbetslösa svenskar. Hur har det blivit så?
Svaret är den moderata arbetslinjen, som samtliga Tidöpartier stämmer in i, trots tidigare löften från SD. En tröttsam klassisk högerpolitik där man utgår från att folk är lata – och att piska ska få dem in i arbete igen. Därför sänker man bidrag och nedmonterar arbetsmarknadsprogram. Istället prioriteras skattesänkningar för de mest förmögna. Resultatet? En av Europas högsta arbetslösheter.
Trots det svåra ekonomiska läget och hög arbetslöshet fortsätter regeringen med den misslyckade moderata arbetslinjen genom att besluta om en nedmontering av a-kassan, som trädde i kraft under oktober 2025. En av de stora förändringarna är att ersättningen nu kommer att trappas ned redan efter 100 dagar. Ändringen drabbar ungefär en miljon löntagare.
Det är en kortsiktig och löntagarfientlig politik.
För det första är syftet med ändringarna – att öka incitamenten att söka arbete –verkningslöst om det inte kombineras med politiska reformer som syftar till att skapa arbetstillfällen. Problemet är inte att en halv miljon svenskar är ovilliga eller för lata för att söka arbete, utan att SD-regeringens tafatta politik gjort så att arbetstillfällen har gått förlorade, samtidigt som inte tillräckligt mycket arbetstillfällen har skapats. Istället för att satsa på arbetsskapande politik nedmonteras den arbetslöshetsförsäkring som vi gemensamt har finansierat genom skatt och medlemsavgifter.
För det andra riskerar ändringen i praktiken bara att skjutsa över människor från arbetslöshetsförsäkringen till kompletterande försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd hos kommunerna. Med sämre a-kassa, avsaknad av arbetsskapande politik och fortsatt hög arbetslöshet är det inte konstigt om så sker. För första gången på nästan ett decennium ökade förra året antalet hushåll som behöver ekonomiskt bistånd på en nationell nivå.
När SD-regeringen lämnat walk-over i jobbpolitiken måste vi kommuner ta ansvar. Och just det har vi socialdemokrater gjort i Stockholms stad. Vi har haft ett stärkt fokus på näringslivs- och arbetsmarknadssatsningar för att få fler av huvudstadens invånare i jobb och möta branschers kompetensbehov.
Vi har satsat närmare 300 miljoner kronor på en aktiv jobbpolitik, infört lokala näringslivsutvecklare ute i stadsdelarna, återtagit den kommunala vuxenutbildningen i egen regi och slutit ett flertal handslag med branscher och näringsliv för fler i jobb. Vi har investerat för att få bukt på ungdomsarbetslösheten och under vår mandatperiod rekordmånga unga fått sommarjobb – 10 000 fler än tidigare.
Där det också nästan är tragikomiskt att högern i Stockholm varit emot samtliga av våra satsningar.
Arbetslösheten kan och får inte fortsätta öka. I höst är det dags att välja bort SD-regeringen och med den, politiken som utgår från att en halv miljon svenskar är för lata för att söka arbete. Under kommande mandatperiod behöver vi en Socialdemokratiskt ledd regering som tar ansvar för Sverige och satsar på jobben; en regering som jobbar med oss i Stockholm stad och inte mot oss.
Arvid Vikman Rindevall (S), arbetsmarknadsnämndens ordförande, Stockholms stad
Inlägget SD-regeringen sviker löntagare och arbetssökande dök först upp på Dagens Arena.
90c1d92cdf2662a8f5819773aa756fe27d3065aaKlimatfrågan har hittills varit frånvarande i valdebatten.
Inlägget Tidöpartierna framstår som sömngångare dök först upp på Dagens Arena.
Klimatfrågan har hittills varit frånvarande i valdebatten.
Jag hade kunnat inleda den här texten med att det är varmt när demonstrationstågen i dag samlas på första maj.
Ovanligt varmt.
Men det gör jag inte. Till skillnad från alla faktaresistenta högertroll i nätets filterbubblor, som vevar om den stora klimatlögnen så snart temperaturen sjunker under nollan, så accepterar jag nämligen att väder inte är detsamma som klimat.
Man behöver inte titta ut genom fönstret och luta sig mot vädret under en enskild dag för att inse att klimatförändringarna är verkliga. Att människan är på väg att omstöpa grundförutsättningarna för sin egen existens.
I dag, när arbetarrörelsen demonstrerar för sina politiska hjärtefrågor, borde den saken vara en huvudfråga i varje demonstration, varje förstamajtal.
Den globala medeltemperaturen för 2022 var cirka 1,15 grader varmare jämfört med perioden 1850–1900, och uppvärmingen går fortare än forskarna räknade med för några år sedan.
Redan för sju år sedan publicerades forskning som visade att Grönlands istäcke smälte sju gånger snabbare än på 1970-talet, och nyligen rapporterade klimatforskare från USA, Belgien och Nederländerna att avsmältningen saknar motstycke i alla fall under de senaste 350 åren.
Om Grönlandsisen smälter leder det till höjda havsnivåer på upp till sju meter, och med tanke på att nästan hälften av jordens befolkning bor i områden som är sårbara för vattenhöjningar är det mer än en varningssignal. Det är skallrande, larmande väckarklocka.
Och ingen verkar längre tro att målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader går att nå.
Den väg vi just nu befinner oss på kommer tveklöst leda till naturkatastrofer, stormar, vattenbrist, ökenutbredning, fler krig om knappa resurser och fler flyktingar som tar sig norrut, mot de områden där det fortfarande går att bo.
Redan 2024 dog 62 000 människor bara i Europa på grund av högre temperaturer.
Ska vi ha någon chans att begränsa problemen till en hanterbar nivå måste världens länder omedelbart blir bättre på att leva upp till de åtaganden man gjort för att sänka utsläppen av koldioxid.
I det sammanhanget framstår den svenska Tidöregeringen närmast som en sömngångare. Klimatpolitiska rådet (KPR) har i sina årsrapporter för 2025 och 2026 riktat hård kritik mot regeringen. Klimatpolitiken duger inte för att nå målen till 2030. Rådet menar att politiken är för svag och att utsläppen riskerar att öka, vilket inte minst handlar om att Tidö som en av sina första åtgärder tog bort reduktionsplikten på fossilt bränsle. Tidöpartierna har å sin sina avfärdat kritiken och kallat den politiserad. På samma sätt som när jurister och experter kritiserar kriminalpolitiken för att vara rättsosäker väljer Tidöpolitikerna att kalla klimatforskarna för ”aktivister”.
Och så fortsätter de att låtsas som att det viktigaste är att vi håller nere priset på bensin.
Det är det inte.
Jag beklagar, men det är faktiskt inte det.
Jimmie Åkesson vill inte ens ta till sig forskningen. Inför förra valet sade han att han inte såg att det finns några bevis för att vi befinner oss i en klimatkris.
Sverigedemokraterna säger också ofta att Sverige kan strunta i sitt ansvar, för det viktiga är att stora länder som Kina minskar sina utsläpp.
Den ståndpunkten brister, milt uttryckt, i logik.
Självklart har Kina ett ansvar och per capita är det större än Sverige. Det bor elva miljoner människor i Sverige, det är sant. Men även Kina går att dela upp i enheter i den storleken. Det finns till exempel ett femtontal städer i Kina med ungefär samma befolkning som Sverige. Med Åkessons logik skulle de inte heller ha något ansvar för att minska sina utsläpp.
Eller för att citera Hans Rosling: Det är ungefär som att säga att de som är kraftigt överviktiga i Sverige inte behöver gå ned i vikt för att det finns fler kilo kines än kilo svensk i världen.
Vi befinner oss nu 135 dagar ifrån valet i höst. Hittills har klimatfrågan inte tagit något större utrymme. Inte heller i Socialdemokraternas retorik.
Låt oss hoppas att det blir ändring på den saken.
För efter valet måste Sverige byta riktning och åter börja ta klimathotet på allvar.
Jesper Bengtsson
Inlägget Tidöpartierna framstår som sömngångare dök först upp på Dagens Arena.
0f8592ce3c78ffcd72a14ec49e3dd8cf851b4269Facken stänger ute. Politiken måste släppa in fler till jobb.
Inlägget Timbro: Politiken måste lösa arbetslösheten dök först upp på Dagens Arena.
Facken fortsätter att stänga ute människor med låga kvalifikationer från arbetsmarknaden. Därför behöver politiken ta över initiativet från parterna med lagstiftning som sänker trösklarna till jobb, skriver Adam Danieli, Timbro.
Årets första maj har ingen munter inramning. Även om stora delar av arbetarrörelsen pliktskyldigt kommer att samlas och sjunga fackets lov, kan ingen som tagit del av siffrorna över svensk arbetsmarknad känna någon större optimism.
Den officiella arbetslösheten i mars var 9,7 procent – nära nivåerna under finanskrisens värsta svallvågor. Visst har Sverige fortfarande en hög sysselsättningsgrad. Men bakom den siffran döljer sig ett allvarligt misslyckande: antalet långtidsarbetslösa har aldrig varit så stort i modern tid. För första gången är över 200 000 människor i Sverige fast i långvarig arbetslöshet.
Än mer oroande är att arbetslösheten har ändrat karaktär. Den är inte längre ett brett utspritt fenomen, utan betydligt mer koncentrerad än tidigare – i hög grad till personer med utländsk bakgrund. Det så kallade sysselsättningsgapet, skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda, är bland de största i Europa. För tjugo år sedan var ungefär en av sju långtidsarbetslösa utrikes född. I dag är det nästan tre av fyra.
När SCB nu för första gången redovisar hur många som faktiskt kan försörja sig själva visar det sig dessutom att en tredjedel av utrikes födda i arbetsför ålder inte når självförsörjning. Det trots att ribban är lågt satt: omkring 13 000 kronor i månaden i disponibel inkomst. Det är inte bara en grogrund för social oro, utan också en enorm potential som förslösas.
Att det ser ut så är egentligen inte särskilt förvånande. Sverige har inte bara tagit emot många människor från andra delar av världen. Vi har också parat det med en kompakt ovilja att släppa in dem på arbetsmarknaden. För den med låga kvalifikationer är det svårt att tänka sig en värre hinderbana än stenhård reglering, några av världens högsta ingångslöner och färre enkla jobb än i nästan någon annan ekonomi i västvärlden.
Det verkligt sorgliga är dock politikens reaktion på denna ohållbara situation. Under alliansåren gjorde Anders Borg förvisso framstötar om att arbetsmarknaden behövde förändras, men slutsatsen blev snabbt att ”det där ska parterna sköta”. Det var ett ödesdigert misstag.
Den svenska modellen klarar helt enkelt inte den nya typen av arbetslöshet. Modellen bygger på att två starka kollektiva intressen är företrädda: de som är anställda och de som anställer. Men en tredje grupp faller utanför: de som inte kommer in på arbetsmarknaden. I praktiken har facket ofta ett tydligt intresse av att hålla dem utanför och begränsa arbetskraftsutbudet.
Det får märkliga effekter. Förmånerna till grupper vars trygghet redan är som störst byggs hela tiden på. Samtidigt fortsätter trösklarna in på arbetsmarknaden att höjas, trots att många redan har svårt att klara dem som finns. Utanförskapet står utan representation.
Det är därför dags att dra en bitter slutsats: parterna själva kan inte förhandla fram lösningen på utanförskapet. Trösklarna kan inte sänkas inifrån systemet självt. Det blir uppenbart för den som följt de senaste årens förhandlingar. Parternas stora prestigeprojekt, etableringsjobben, har blivit en praktflopp. När Timbro utvärderade tio års arbete visade det sig att reformen hade lett till 13 jobb. Ett helt decennium hade i praktiken förslösats.
Nu behöver politiken i stället kliva fram med skarp lagstiftning som ger människor på utsidan en väg in i gemenskapen. När arbetslinjen infördes för 20 år sedan var det politiken, inte parterna, som slutade ge upp om människor. Det är i politiken som alla, också de som saknar röst i förhandlingsrummet, är företrädda. Samma sak behöver ske i dag.
Första maj får förbli innanförskapets dag. Dagarna därefter behöver politiken ägna åt utanförskapet.
Adam Danieli, idéchef på Timbro
Inlägget Timbro: Politiken måste lösa arbetslösheten dök först upp på Dagens Arena.
50f662b2f2c89c60eb396bc9a6f8560a5c23b304Kritiken mot modevärlden och konsumtionshysterin från första filmen är nästan helt borta.
Inlägget Svag uppföljare till “Djävulen bär Prada” dök först upp på Dagens Arena.
Kritiken mot modevärlden och konsumtionshysterin från den första filmen är nästan helt borta. Jon Andersson tycker att “Djävulen bär Prada 2” är en blek kopia av originalfilmen.
“Djävulen bär Prada” har under de 20 år som gått sedan filmens premiär blivit ett populärkulturellt fenomen. Det handlar till störst del om Meryl Streeps ikoniska rollprestation som den skoningslösa modemagasinsredaktören Miranda Priestly. En karaktär som är löst baserad på Vogues mångåriga chefredaktör Anna Wintour. Streeps porträtt av den empatilösa karriärkvinnan är en av de mest minnesvärda rollerna den amerikanska skådespelerskan gjort under sin karriär. Något som har att göra med att Streep lyckades kombinera de hänsynslösa dragen med en stor dos humor.
Streeps rollfigur hade dock inte funkat lika bra om hon inte hade haft en motpol i form av assistenten Andy Sachs (Anne Hathaway). Det var med henne som vi i publiken kunde identifiera oss med. En vanlig flicka från landsorten som av en slump ramlat in på en av modevärldens hetaste jobb. Bakom filmens glättiga yta dolde sig också en hel del kritik mot konsumtionshysteri och modevärldens smalhetsideal. Det gjorde filmen till en mycket underhållande svart komedi kryddad med en dos samhällskritik.
Det finns ett tempo och en närvaro i skådespelarnas prestationer som gör att filmen stundtals är helt okej att titta på. Foto: Disney
Filmen blev inte bara ett populärkulturellt fenomen utan också en stor publiksuccé. Det är därför inte förvånande att regissören David Frankel, manusförfattaren Aline Brosh McKenna och en stor del av skådespelarensemblen nu återvänder för uppföljaren “Djävulen bär Prada 2”.
När vi kommer in i handlingen har det gått 20 år sedan vi träffade Miranda, Andy och de andra. Andy har varit borta från modevärlden under hela tiden. I stället för mode har hon ägnat sig åt seriös undersökande journalistik. Men när hon och hennes kollegor sägs upp från tidningen de jobbar på samtidigt som en stor skandal briserar inom Runway (tidningen som Streeps karaktär är chefreadktör för) återförenas Andy och Miranda. Andy erbjuds jobbet som featureredaktör för Runway. Med det hoppas tidningens ägare skapa en mer respektabel image för den skamfilade tidningen.
Men det är en helt annan mediavärld än för 20 år sedan. Magasinet för en slumrande tillvaro och nu är det synlighet på webben och i sociala medier som gäller. Miranda kan inte heller längre förolämpa sina underlydande på samma sätt och har en assistent som hela tiden påminner henne om att hon måste omformulera förolämpningarna till något mer politiskt korrekt. Samtidigt kämpar Andy för att få redaktionell frihet.
Meryl Streeps repriserar sin ikoniska rollprestation som den skoningslösa modemagasinsredaktören Miranda Priestly. Foto: Disney
Det hela hade kanske kunnat vara kul om filmskaparen grävt lite djupare i dessa dilemman. Men tyvärr är manuset inte mycket att hurra för. Kritiken mot konsumtionshysteri och modevärldens smalhetsideal från den första filmen är nästan helt borta. Visst finns det även en glimt av samhällskritik i den här filmen, men så fort manset snuddar vid sådana ämnen hastar man snabbt vidare i den meningslösa huvudintrigen. Vad det egentligen innebär att ägna sig åt granskande journalistik på riktigt verkar filmskaparna vara föga intresserade av. Det råkar bara passa in i mallen för att beskriva Andy som en motpol till Miranda.
I den första filmen fanns ett hjärta och en konflikt som hela tiden bar filmen framåt. Intrigen i “Djävulen bär Prada 2” känns dock mest som konstgjord andning, utan vare sig särskilt mycket hjärta eller hjärna. Historien är lövtunn och det känns som att manuset är gjort enbart för att sälja mer biljetter och inte för att filmskaparna faktiskt har något mer att berätta. En sjuka som tyvärr många uppföljare till framgångsrika Hollywoodfilmer lider av. Det blir mycket upprepningar och försök att efterlikna den ursprungliga intrigen. Något som ofta slutar med att uppföljaren bara blir en sämre kopia av originalfilmen. “Djävulen bär Prada 2” är inget undantag från den regeln.
Jag tycker synd om skådespelarna som hade förtjänat ett bättre manus. Meryl Streep, Anne Hathaway, Emily Blunt och Stanley Tucci är alla duktiga skådisar. Tack vare dem blir “Djävulen bär Prada 2” ingen total katastrof. Det finns ett tempo och en närvaro i skådespelarnas prestationer som gör att filmen stundtals är helt okej att titta på. Bättre än så blir det dock tyvärr aldrig.
Kanske hade det funkat om filmskaparna vågat gå utanför trygghetszonen och försökt göra något annorlunda. Nu blir “Djävulen bär Prada 2” tyvärr bara en blek kopia av originalfilmen.
“Djävulen bär Prada 2″ har svensk premiär fredag 1 maj.
Jon Andersson
Inlägget Svag uppföljare till “Djävulen bär Prada” dök först upp på Dagens Arena.