Tornevall Networks

– Tyvärr är alla gravar redan fulla. Jag har rast just nu. Jag kan gräva en ny snart. Men jag måste vila lite.

Den ende mannen på scenen är dödgrävare och har ingen större lust att begrava någon som fortfarande lever. Runt honom står en grupp unga kvinnor. Scenen upplöses i en drömsk dans och snart vet varken de eller publiken riktigt vad som är lek och vad som är allvar.

Det är repetition av Decamerone, en adaption av Giovanni Boccaccios märkliga 1300-talsverk om en grupp unga aristokrater som flyr undan pesten i Florens. Verket har fascinerat läsare i århundraden, dels som en ögonblicksbild av en fruktansvärd pandemi, dels genom sitt oväntade grepp. I stället för att skildra tragedin drar sig ungdomarna tillbaka till en villa på landet och berättar historier för varandra – flera av dem ganska sexuella.

Med sex personer på scenen samtidigt är det mycket som ska klaffa. I bakgrunden följer levande pianomusik dramatiken. Premiären på Teater Tribunalen närmar sig.

Bakom uppsättningen står scenkollektivet Rostvit: Elin Smedman, Dina Lagerman, Kema Rausner och Nina-Jane Jacobson. Lagerman regisserar, men alla fyra står som producenter. Att de är fyra kvinnor är ingen slump.

Alla utom Elin följer med in i köket, där vi sätter oss efter repetitionen. Gruppens tidigare föreställningar har mötts av lovord som ”seriöst och sexigt”.

Varför valde ni att göra teater av en 700 år gammal text?

– Jag hörde den i P3 Klassikern och tyckte att det var ett roligt grepp med en massa aviga ungdomar som åker ut på landsbygden och bara berättar historier för varandra. Det är lekfullt när de byter karaktär mitt i, beroende på historia, säger Dina.

På Boccaccios tid var digerdöden en pågående katastrof. Omkring hälften av Florens befolkning dog. Men tanken på ett hot utifrån, som inte bryr sig om några gränser, har fått ny aktualitet. Liksom frågan om vilka som har privilegiet att fly undan när katastrofen kommer.

– Det speglar vår samtid. De har det skoj medan människor ligger och dör. Det är krig, kris och katastrofer, medan vi sitter här i Stockholm och arbetar med en pjäs. Vi har konsten för att fly verkligheten, säger Kema.

– Det är en otrolig ignorans som vi tycker är väldigt intressant. Och samtidigt det där med att alla bara hakar på. Den med högst status, Pampinea, leder de andra.

Finns det fler paralleller till samtiden?

– Jo, också hur olika grymheter drabbar olika människor. För de flesta tyskar var Nazityskland inte så hemskt. Om man bara gjorde sina plikter, gick till jobbet, inte opponerade sig och var en god tysk så var det ganska bra. På det sättet kan man nog tänka om USA. Om man bara gör som Trump vill … Om man inte ifrågasätter framväxten av fascismen går det ju bra för vissa grupper.

Att välja ett medeltida verk är ett sätt att lättare närma sig den politiska samtiden, menar de. Rostvit har arbetat på liknande sätt tidigare. Förra året satte de upp AB OVO, baserad på Iliaden, och Shakespeares En midsommarnattsdröm. Gruppens första pjäs hade premiär för två år sedan och byggde på 1800-talsförfattaren Anne Charlotte Lefflers Skådespelerskan.

– I AB OVO gestaltade vi berättelsen ur den sköna Helenas perspektiv.

En av Rostvits drivkrafter är behovet av en teater som skiljer sig från de stora institutionerna, som Dramaten och Stadsteatern.

– Vårt formspråk är ganska drömskt eftersom vi tycker att väldigt mycket i dag är autofiktion och verklighetsbaserat. Det vi går igång på mest är stora uttryck, färg, lekfullhet och att få gå in i ett universum.

Rostvit föddes 2024. Även namnet pekar bakåt i historien, mot den medeltida tyska nunnan Hrotsvitha von Gandersheim.

– Hon räknas som den första kvinnliga dramatikern. I hennes klosterböcker har man hittat olika dialoger som man tror var avsedda att iscensättas.

Hrotsvitha blev Rostvit. Men namnet rymmer också en annan kontrast: rost och vitt.

– Lite som hora och madonna.

Gruppen är uttalat feministisk och vill skapa scenkonst av och för kvinnor.

– Gjort av kvinnor, med ett feministiskt perspektiv och en feministisk analys. Det känns som att det har kommit en backlash efter 2014 och hela metoo-rörelsen, inte minst inom teatern.

Vad vill Rostvit bidra med?

– Alla som är på institutionerna nu är 40 plus. Bara de får göra grejer. Och om man tittar på hur många kvinnliga regissörer som finns på de stora scenerna är det kanske en per spelår. Kvinnliga roller finns inte heller i samma utsträckning. Resten får man skapa själv.

https://www.flamman.se/och-anda-finns-frihetsteatern-i-jenin/

Och ändå finns Frihetsteatern i Jenin

Ann Ighe: Teatern på Västbanken ger en strimma av hopp

Kultur Ann Ighe

Men problemet ligger inte bara hos institutionerna, menar de. Kulturpolitiken spelar också en roll.

– När man är underfinansierad blir man försiktig, lutar sig mot klassikerna och vågar inte ta politiska risker. Det säljer inte.

Vad har ni emot Dramaten?

– Vi har inget emot institutionerna i sig och skulle gärna framträda där. Men vi önskar att det fanns mer fokus på feministiskt drama. Vi vill att folk ska komma till våra föreställningar och känna: Gud, jag vill vara feminist, vad coolt! Men vi är inte plakatiga, så som man kanske tror att feministisk teater är, säger Nina-Jane Jacobson.

Men Decamerone är ju en klassiker om något.

– Samtidigt skrev Boccaccio textsamlingen i realtid. Kanske tänkte han att den skulle vara inaktuell inom ett år.

Så blev det som bekant inte. Decamerone blev tvärtom så kontroversiell att den hamnade på katolska kyrkans index över förbjudna böcker, inte minst på grund av satiren över präster och munkar och de många sexuella berättelserna. En av de mest berömda handlar om en man som låtsas vara stum för att få arbete i ett nunnekloster – och snart upptäcker att nunnorna har andra planer för honom.

– Den scenen har vi med!

Sverigedemokraterna har en djup historisk skuld till judar, med tanke på partiets nynazistiska rötter och det långvariga judehat som var dess drivkraft. Under de senaste dryga två decennierna har partiet, åtminstone officiellt, förskjutit sin antisemitism mot muslimhat. Betyder det att SD inte längre hyser antisemitiska åsikter? Nej, trots att de officiellt övergett antisemitismen har partiet … Fortsätt läsa Myten om att SD skulle vara jude-/Israelvänliga →

Norges kung Harald V har avlidit, uppger norska kungahuset. Han blev 89 år gammal.

Norges kung Harald V har avlidit. Han blev 89 år gammal.

”Det är med djup sorg vi meddelar att hans majestät kung Harald har avlidit i dag”, skriver kungahuset på sin sajt.

Kung Harald somnade in klockan 06.35 på fredagsmorgonen, meddelar kungahuset.

Slottet i Oslo har flaggar kungaflaggan på halv stång och alla landets kyrkklockor kommer att ringa klockan 12.

”En hel nation sörjer och är samtidigt djupt tacksam för ett långt liv tillägnat Norge. Under mer än tre decennier som kung visade Harald V en orubblig tro på det norska folket. Han hjälpte oss att se det bästa i oss själva – och i varandra”, säger Norges statsminister Jonas Gahr Støre i ett uttalande.

Han meddelar att regeringen inom kort kommer att hålla en regeringskonferens och sedan träffa landets nye kung.

Familjen på plats

Under natten har en strid ström av människor lämnat blommor och tänt ljus i väntan på uppdateringar om kungen – och sjungit nationalsången.

– Det var en stor upplevelse. Det var svårt, det är en väldigt sorglig, eller åtminstone väldigt emotionell situation, säger dirigenten Knut till VG.

Drottning Sonja, kronprins Haakon, kronprinsessan Mette-Marit, prinsessan Märtha Louise och flera av deras familjemedlemmar har varit vid kungens sida på sjukhuset.

Turbulenta år

Den 89-årige kung Harald har de senaste veckorna behandlats för hemolytisk anemi, en form av blodbrist. Han lades in på Rikshospitalet den 17 augusti och under helgen meddelades att kungen fick antibiotika för en bakterieinfektion i blodet.

Harald V, vars valspråk är ”Allt för Norge”, har varit kung sedan 1991. Hans hälsa började vackla under 2024, då han insjuknade under en resa till Malaysia och fick en pacemaker inopererad.

De senaste åren har varit turbulenta för det norska kungahuset, då Mette-Marits lungtransplantation och kontakter med sexförbrytaren Jeffrey Epstein varit i fokus jämte våldtäktsrättegången mot Marius Borg Høiby, kronprinsessans son från ett tidigare förhållande.

Två personer åtalas för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik efter olyckan vid Tjörn i juli, enligt Åklagarmyndigheten.

Socialdemokraterna lovar väljarna att stoppa vårdkoncerner att ge förtur mot betalning. De vill se en lag som hindrar personer med privat sjukförsäkring att tränga undan andra.

Om S får väljarnas mandat vill de skärpa tonen mot privata vårdaktörer. Det meddelar partiledare Magdalena Andersson och gruppledare Lena Hallengren på en pressträff på fredagen.

Partiet kommer att förbjuda privata vårdgivare i den offentligt finansierade sjukvården från att kunna ge förtur genom privata sjukvårdsförsäkringar om patienter med större behov trängs undan.

Partiet vill lagstifta om att vårdgivare inte ska blanda försäkringspatienter och skattefinansierad vård och ge försäkringspatienter företräde.

Enligt siffror från Svensk försäkring som bland annat SVT rapporterat om tidigare har omkring 800 000 svenskar privat sjukförsäkring.

Hur omfattande problemet med undanträngning är kan de inte svara på vid pressträffen men menar att det är ett problem att det byggs ett parallellt system.

– Det har samtidigt blivit en sänkt finansiering av den offentliga vården med Tidöpartierna. Vi vill ha en sjukvård som är så bra så att ingen känner behov av en privat sjukvårdsförsäkring, säger Magdalena Andersson.

S vill också avskaffa utomlänstaxan, det som kallas nätläkartaxan.

– Nätläkarbolagen ska inte heller ska kunna maximera sin vinst genom att välja enkla besök, säger Lena Hallengren.

En damm har brustit i Tibet, vilket ökar risken för ytterligare översvämningar, enligt uppgifter från Nepal. Samtidigt uppges risken ha minskat för att en sjö, med bråte och lera, som skapats efter lervågen i Himalaya ska svämma över.

En damm har brustit i Tibet och polisen uppmanar räddningsarbetare att söka sig till säkerhet. Tidigare kom uppgifter om att en sjö med bråte och lera som skapats efter lervågen i Himalaya riskerar att svämma över av nya regnfall. Kina har nu stoppat räddningsinsatserna i området.

En damm har brustit i Tibet och polisen uppmanar räddningsarbetare att söka sig till säkerhet. Tidigare kom uppgifter om att en sjö med bråte och lera som skapats efter lervågen i Himalaya riskerar att svämma över av nya regnfall. Kina har nu stoppat räddningsinsatserna i området.

Vi har inget fredsparti i Sveriges riksdag idag.

Det är en obekväm sanning men den måste sägas. Vi lever i en tid då bomber faller över civila, en tid när folkrätten försvagas och en tid när militära lösningar allt oftare presenteras som den enda vägen framåt, i detta saknar Sverige en tydlig politisk kraft som sätter fred, nedrustning och självständighet främst. Vi har en stark tradition av fredsarbete och en växande fredsrörelse i Sverige, det bör vi värna om.

Under de senaste åren har världen bevittnat ett av de mest dokumenterade övergreppen mot en civilbefolkning i modern tid. Vi har sett barn, journalister och sjukvårdspersonal mördas och ett helt samhälle ödeläggas inför våra ögon. Världens första livesända folkmord. Samtidigt har stora delar av den politiska makten i väst valt en linje där principer om mänskliga rättigheter och folkrätt gång på gång får ge vika för geopolitiska intressen.

Men detta handlar inte bara om Gaza. Det handlar om vilken roll Sverige vill spela i världen.

Samtidigt som Sverige har blivit medlem i Nato har vi övergett en säkerhetspolitisk tradition som präglat vårt land i över 200 år. En tradition som byggde på alliansfrihet, självständighet och ambitionen att stå utanför stormakternas krig.

Den politiken var inte perfekt. Den var aldrig fri från motsägelser. Men den gav Sverige ett handlingsutrymme. Den bidrog till att Sverige kunde föra en mer självständig utrikespolitik än många andra små stater. Den politiken kastades bort på mycket kort tid.

Medlemskapet i Nato drevs igenom utan den breda folkliga diskussionen som ett sådant historiskt vägval borde ha krävt. Därefter slöts Defense Cooperation Agreement (DCA-avtalet) med USA. Ett avtal som ger amerikansk militär tillgång till svenska baser och svenskt territorium, där svensk lag inte gäller de amerikanska styrkorna. Vi fick höra att detta skulle göra Sverige säkrare.

Men säkerhet handlar inte bara om fler vapen, fler soldater och fler militära samarbeten. Säkerhet handlar också om att kunna stå självständigt, att undvika att bli en bricka i stormakternas konflikter och om att ha möjlighet att säga nej när krigspolitiken trappas upp. Säkerhet handlar även om sammanhållning och solidaritet.

Ett land som blir en del av en militärallians blir också en del av alliansens konflikter. Det är en verklighet som Sverige nu måste förhålla sig till.

Natoanhängare säger att medlemskapet skyddar oss. Men de vägrar ofta att diskutera den andra sidan av frågan, nämligen att ett svenskt territorium som används för en stormakts militära intressen också kan bli en måltavla i en framtida konflikt.

Fred byggs genom diplomati, internationell rätt, nedrustning och genom länder som vågar stå upp för principer även när det är politiskt obekvämt. Det är här den svenska politiken har misslyckats.

Vi ser samma mönster gång på gång. Politiker som talar högt om demokrati och mänskliga rättigheter när det passar men blir tysta när allierade bryter mot samma principer. Vi ser en dubbelmoral där vissa människors liv väger tyngre än andras.

Det är därför vi behöver se oss i spegeln och säga som det är. Vi har inget fredsparti i Sveriges riksdag idag.

Visst finns det enskilda politiker som ibland höjer rösten. Det finns företrädare som kräver sanktioner, vapenvila eller större respekt för folkrätten. Men det finns inget parti som konsekvent driver en politik för fred, nedrustning och militär självständighet.

Oppositionen har i stora delar accepterat samma grundpremisser som regeringen. Skillnaderna handlar ofta om taktiken, inte om riktningen. Frågan är inte längre om Sverige ska militariseras, utan hur snabbt och i vilken omfattning. Men människor har rätt att kräva mer av sina politiker.

Demokratin kan inte bygga på att människor ständigt tvingas acceptera politik de egentligen motsätter sig, bara för att alternativet påstås vara eller är värre.

Utan människors krav på förändring, upphör politiken att utvecklas.

De största samhällsförändringarna kan vi av historien lära oss inte kommer uppifrån. De har kommit när människor organiserat sig, när folkrörelser vuxit fram och när vanliga människor vägrat acceptera att världen måste fortsätta som den gör.

Så var det när arbetarrörelsen kämpade för demokratiska rättigheter. Så var det när fredsrörelsen kämpade mot kärnvapen och kapprustning. Så har det alltid varit när människor tillsammans har förändrat historien.

Makten förändras inte för att den plötsligt blir övertygad. Makten förändras när människor underifrån kräver något annat. Vi behöver åter bygga en stark fredsrörelse i Sverige.

En rörelse som vågar säga nej till krig som politiskt verktyg. En rörelse som kräver att Sverige åter blir en röst för fred, diplomati och nedrustning. En rörelse som vägrar acceptera att vår säkerhet ska byggas genom att vi binds allt hårdare till stormakters konflikter. En röst som kräver utträde ur Nato.

Vi har inget fredsparti i riksdagen idag.

Då måste fredsrörelsen byggas utanför riksdagen.

Det är upp till oss.

Kamal El SalimOrdförande, Förbundet Tillsammansskapet