Tornevall Networks

The health secretary's inaccurate claim stems from a misunderstanding of how the measles, mumps and rubella vaccine is made.

Var Hédi Frieds varning överdriven? Sker utvecklingen bara naturligt, som följd av att tiderna förändras? Henry Ascher påminner oss om hur svårt det är att notera den gradvisa förändringen av samhället när vi är mitt uppe i den, minns hur hans familj räddades från nazismen och vädjar: Stoppa snöbollen innan den har blivit en lavin.

Göteborgs Spårvägar har sedan en tid tillbaka krävt att vissa av sina spårvagnsförare ska lämna läkarintyg redan från den första sjukdagen. Enligt huvudskyddsombudet Per-Åke Karlsson har situationen blivit så problematisk att han nu vänt sig till Arbetsmiljöverket genom en så kallad 6:6a-begäran.

– Grundproblemet är att vi har en systematik i hur förstadagsintyget används. Spårvagnsförarna står för 24 av de 25 krav på förstadagsintyg som finns i bolaget trots att förarna och den övriga personalen är ungefär lika många. Det blir i praktiken en särbehandling av en specifik yrkesgrupp.

Spårvagnsförare arbetar i så kallad säkerhetstjänst, vilket innebär att förarnas hälsotillstånd och förmåga att utföra arbetet är av särskild betydelse för säkerheten. Den som inte är i skick att framföra en spårvagn ska med andra ord inte heller göra det.

Per-Åke Karlsson – huvudskyddsombud på Göteborgs spårvägar

Men enligt Per-Åke Karlsson riskerar kravet på förstadagsintyg att få motsatt effekt. Tröskeln för att sjukskriva sig blir högre och förare kan känna sig pressade att gå till jobbet trots att de är sjuka, samtidigt som själva kravet upplevs som ett hot som hänger över den som haft återkommande sjukfrånvaro.

– Vissa av mina arbetskamrater har fått höra: ”Är du sjuk en gång till så får du kravet på förstadagsintyg på dig.”

I sin anmälan beskriver Per-Åke Karlsson hur förstadagsintyget av de berörda upplevs som en ”permanent bestraffning och ett misstänkliggörande av enskilda arbetstagare”. Han menar också att kravet skapar en orimlig situation för den som faktiskt är sjuk, eftersom den anställde måste ordna ett läkarintyg redan samma dag.

– Personalen mår inte bra av detta. Ibland måste de fysiskt ta sig ner till företagshälsovården när de ligger hemma och är sjuka. Det kan handla om migrän, magsjuka eller feber.

Enligt de senaste uppgifterna omfattas 24 spårvagnsförare av krav på förstadagsintyg. I resten av Göteborgs Spårvägar är det, enligt Per-Åke Karlsson, endast en person som har motsvarande krav.

Han menar att skillnaden är svår att motivera och att den i praktiken innebär att olika grupper av anställda behandlas på helt olika sätt.

– Det är fruktansvärt orättvist. Man delar in olika yrkeskategorier i olika klasser med olika förutsättningar. De som utför det tyngsta jobbet, de som fysiskt måste vara på arbetsplatsen, måste dessutom vara friska och utvilade för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt.

– Det är inte okej att just spårvagnsförare ska bli misstänkliggjorda, medan andra grupper, exempelvis tjänstemän, kan vara hemma och arbeta framför datorn även om de är sjuka.

Har Göteborgs Spårvägar varit lyhörda för kritiken?

– Nej, det kan jag inte påstå. Vi har haft åtskilliga möten och tagit upp frågan i skyddskommittéer, men det känns som att de inte ens vill diskutera den.

– De gör som de vill utan att tänka på konsekvenserna och på arbetsmiljön.

Göteborgs Spårvägar avvisar bilden av att förstadagsintygen skulle användas som en bestraffning. I bolagets svar på Per-Åke Karlssons 6:6a-begäran skriver arbetsgivaren att åtgärden inte syftar till att bestraffa enskilda medarbetare, utan till att ”skapa förutsättningar för dialog kring frånvaro och behov av stöd”.

24 spårvagnsförare på Göteborgs spårvägar måste lämna in läkarintyg redan från den första dagen de är sjuka. I resten av bolaget omfattas endast en person av samma krav. Bolaget hänvisar till förarnas sjukfrånvaro men Proletärens granskning visar att även andra avdelningars personal ligger på liknande nivåer.

– Jag tycker att det är väldigt orättvist. Det borde vara samma för alla, säger spårvagnsföraren Mazdak Toosinejhad.

Proletären har varit i kontakt med en förare som själv omfattas av kravet men som inte vill medverka av rädsla för konsekvenser på arbetsplatsen. Föraren har återkommande sjukfrånvaro vars orsak är känd av arbetsgivaren.

Trots det måste sjukfrånvaron styrkas redan första dagen. Föraren måste kontakta företagshälsovården på morgonen och riskerar utebliven sjuklön om rutinen inte följs.

Mazdak Toosinejhad omfattas själv inte av förstadagsintyg men reagerar på att kraven nästan enbart riktats mot förarna.

– Jag är inte sjuk så ofta men det rättvisa är att det är lika för alla. Vi jobbar ju alla under samma avtal och regler.

Han tror att den tidigare förarbristen kan förklara arbetsgivarens förändrade inställning.

– Företaget har inte längre brist på förare vilket gör att man vågar trycka lite hårdare mot oss. Eller snarare mot dem som råkar vara sjuka lite oftare.

För ett par år sedan var situationen den motsatta. Förarbristen var då så stor att bolaget tvingades dra ned på trafiken på vissa linjer. Nu kan företaget spara in på pengar genom att kräva förstadagsintyg.

För honom skickar kravet samtidigt en tydlig signal.

– Det känns som att de inte tror att man är sjuk, att de tror att det egentligen handlar om något annat.

Mazdak Toosinejhad har också egna erfarenheter av vad han beskriver som en stelbent hantering av sjukfrånvaro. Under en semester i Filippinerna blev han sjuk och uppsökte sjukvård för att kunna registrera dagarna som sjukdagar och behålla semesterdagarna.

Han fick ett intyg från sjukhuset men Göteborgs Spårvägar accepterade inte dokumentet utan krävde ett läkarintyg.

– Jag försökte förklara att det inte fungerade på samma sätt på Filippinerna men de vägrade acceptera det.

Resultatet blev att sjukdagarna räknades som semester.

– Jag fick vara sjuk på semestern helt enkelt. HR-avdelningen var väldigt tydlig med detta.

Jag arbetar på Göteborgs Spårvägar som reparatör, i Sveriges äldsta vagnhall som fortfarande är i kommersiell drift, Vagnhallen Majorna. Det är ibland som att arbeta i museum, både på gott och ont.

Efter att jag hört om mina arbetskamrater som kör spårvagnarna och tvingas ge förstadagsintyg när de är sjuka blir jag arg. Här kör de runt stadens invånare till jobb, skola och allehanda fritidsaktiviteter – och vad får de av detta? Stresspåslag, dåliga arbetstider och en lön som inte direkt är den bästa.

Jag gick in på Göteborgs Spårvägars hemsida för att se om det fanns några arbetsannonser ute, och det gjorde det. Ett jobb som arbetsmiljöspecialist på HR-avdelningen.

Inte nog med att jobbet bara är måndag till fredag, det innebär även att den som blir anställd kommer att ha flextid och alltså kunna välja om den vill börja senare eller sluta tidigare. Detta är någonting som våra förare bara kan drömma om. Det är sällan som de får ta en rast efter de lagstadgade fem timmarna eftersom deras körtider planeras så att de ska köra fyra timmar och 50 minuter.

Ofta är spårvagnen försenad, så rasten förläggs senare på grund av detta. Och inte nog med det: på vissa hållplatser har de bara tio sekunder på sig att stanna, släppa av och på passagerare samt köra därifrån.

Det är nog inte bara jag som känner att det finns en djup orättvisa i detta som grundar sig i vilken klass man tillhör. De som jobbar och lyfter upp hela företaget är de som får det sämst ställt.

Vi som jobbar i verkstaden i Majorna var med om schemaändringar för ett år sedan. Schemaändringen var en försämring för oss eftersom den skulle innebära att vi, i stället för ren dagtid, även skulle börja jobba kvällar och helger.

Samtliga kollegor var missnöjda med detta, så jag frågade om de ville att jag skulle be om ett möte med vår verkstadschef som hade bestämt det nya schemat. Det blev ett rungande ja.

Chefen satte sig direkt i försvarsställning när jag bad om ett möte. Det blev ett nej. Dagen efter kom han till ett oannonserat möte för att skälla ut oss efter noter. Vi var dumma i huvudet som inte kunde acceptera hans nya schema.

Efter detta började en lång kamp för mig, mina arbetskamrater men även för facket. Vi accepterade det nya schemat men chefen höll både mig och min kollega, vi som hade varit mest drivande för att få till mötet, under lupp.

Jag själv blev ”bestraffad” genom att inte längre kunna röra mig fritt i hela verkstaden, något som var väldigt märkligt eftersom jag är skyddsombud på arbetsplatsen. Min kollega fick dagligen höra från chefen att han var en dålig medarbetare.

Men arbetet som vi bedrev under våren gav resultat. Chefen som vi hade haft problem med fick till slut lämna företaget. Schemat som vi haft ströks och vi fick tillbaka det vi hade haft innan. Vi blev ett sammansvetsat gäng på arbetsplatsen, från att inte ha pratat särskilt mycket med varandra till att bedriva kamp ihop.

Om vi vill ha förändringar på våra arbetsplatser är det viktigt att vi bedriver kampen tillsammans. Jag hoppas förarna kan inspireras av detta!

Björn ÅkermanSpårvagsreparatör

Göteborgs Spårvägar kräver att 24 spårvagnsförare lämnar läkarintyg redan från den första dagen de är sjuka. I resten av bolaget omfattas endast en person av samma krav.

Proletären har begärt ut Göteborgs Spårvägars statistik över sjukfrånvaron under 2026. Den visar att Trafikpersonal och Service, där spårvagnsförarna ingår, har den högsta sjukfrånvaron i bolaget – men också att andra personalgrupper periodvis ligger på liknande nivåer.

I februari låg sjukfrånvaron inom Trafikpersonal och Service på 8,4 procent. Inom Ekonomi och upphandling var den 7,2 procent. I april var skillnaden ännu mindre: 7,4 procent mot 6,7 procent.

Trots att även andra delar av bolaget periodvis har en relativt hög sjukfrånvaro är förstadagsintygen alltså nästan helt koncentrerade till förarna. Av de 25 personer som, enligt Proletärens uppgifter, omfattas av kravet är 24 spårvagnsförare. Den sista är enligt samma uppgifter en person som utför lokalvård inom bolaget.

– Att jämföra Ekonomi och upphandling med spårvagnsförarna är en orättvis jämförelse, menar Katarina Schmidt, presschef på Göteborgs Spårvägar.

– Du jämför cirka 50 personer med femhundra. Och förarna kräver en annan typ av fokus för att inte riskera att skada någon. En tjänsteman kan också jobba hemifrån – det kan inte en spårvagnsförare.

Men siffrorna utgår ju från sjuktal. Om några har omfattande sjukfrånvaro borde väl alla personalgrupper omfattas av förstadagsintyget?

– Tanken med förstadagsintyget är att upptäcka en oroväckande korttidsfrånvaro – med fokus på rehabilitering.

Enligt Katarina Schmidt handlar förstadagsintyget framför allt om att fånga upp återkommande sjukfrånvaro hos enskilda anställda.

– Det är individens frånvaro som är viktig för arbetsgivaren att följa upp. Det är ett ansvar som arbetsgivaren har. Det handlar om återkommande situationer.

Bolaget har också fått frågan om man har gjort någon utvärdering som visar att förstadagsintygen faktiskt har minskat sjukfrånvaron.

Än mer anmärkningsvärda siffror finns bland de tidsbegränsat anställda inom Ekonomi och upphandling. Där anges sjukfrånvaron till 37,1 procent i januari, följt av 100 procent i februari, mars och april. I maj låg den på 56,6 procent.

Siffrorna påverkas dock av hur stor gruppen är. Om det endast handlar om ett fåtal visstidsanställda kan en persons frånvaro få stort genomslag i statistiken.

Vi har frågat hur många anställda som ligger bakom siffrorna, hur sjukfrånvaron kan uppgå till 100 procent under tre månader samt varför den höga registrerade sjukfrånvaron i denna grupp inte lett till motsvarande krav på förstadagsintyg. Proletären har vid denna artikels publicering ännu inte fått svar på frågorna.

Markus Allard och Örebropartiet kan komma in i riksdagen via den så kallade tolvprocentsregeln, visar ny mätning av Nerikes Allehanda/Novus.

Han tar över efter Sanna Torén Björling, som blir Europakorrespondent med särskilt fokus på Östeuropa.

Han tar över efterr Sanna Torén Björling, som blir Europakorrespondent med särskilt fokus på Östeuropa.

Han efterträder Björn af Kleen, som återvänder till Sverige och blir reporter på kulturredaktionen.