Tornevall Networks

← Back to feed

Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

Permalink
Published: 2026-08-30 18:16:24
Discovered: 2026-08-30 22:54:22
Hash: 267f97bc387c5285c2dd815788e4501003e6284f
https://www.tv4.se/artikel/497rydrqgmw2eeKLcyRDdU/aer-trump-vaerldens-baesta-eller-saemsta-foerhandlare
Description
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
Content
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
History (4 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 22:52:20) hash: fa541c2ac8f2375152aef0e1428945ed82bba76b
To 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 22:54:22) hash: 267f97bc387c5285c2dd815788e4501003e6284f
Title
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
Description
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Debatten om Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på skymmer viktigaste frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
Content
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Debatten om Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på skymmer viktigaste frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
From 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 18:27:21) hash: 78b3712bf67fca2d33ab3ee517a349eb3746609f
To 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 22:52:20) hash: fa541c2ac8f2375152aef0e1428945ed82bba76b
Title
Debatten om Trump som förhandlare skymmer den viktigaste frågan
Description
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
Content
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
From 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 18:18:19) hash: ffca2acc2c61607b0cc1eda8720e996a136a1ce7
To 2026-08-30 18:16:24 (discovered: 2026-08-30 18:27:21) hash: 78b3712bf67fca2d33ab3ee517a349eb3746609f
Title
Är Debatten om Trump världens bästa eller sämsta förhandlare? som förhandlare skymmer den viktigaste frågan
Description
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
Content
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

Versions

  1. 2026-08-30 18:16:24
    Discovered: 2026-08-30 22:54:22 Hash: 267f97bc387c5285c2dd815788e4501003e6284f
    Title:
    Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
    Description:
    Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
    Content
    Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
  2. 2026-08-30 18:16:24
    Discovered: 2026-08-30 22:52:20 Hash: fa541c2ac8f2375152aef0e1428945ed82bba76b
    Title:
    Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan
    Description:
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
    Content
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
  3. 2026-08-30 18:16:24
    Discovered: 2026-08-30 18:27:21 Hash: 78b3712bf67fca2d33ab3ee517a349eb3746609f
    Title:
    Debatten om Trump som förhandlare skymmer den viktigaste frågan
    Description:
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
    Content
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
  4. 2026-08-30 18:16:24
    Discovered: 2026-08-30 18:18:19 Hash: ffca2acc2c61607b0cc1eda8720e996a136a1ce7
    Title:
    Är Trump världens bästa eller sämsta förhandlare?
    Description:
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”
    Content
    Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”