Tornevall Networks

TITLE:
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

DESCRIPTION:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

CONTENT:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

TITLE:
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

DESCRIPTION:
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

CONTENT:
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

TITLE:
Debatten om Trump som förhandlare skymmer den viktigaste frågan

DESCRIPTION:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

CONTENT:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

TITLE:
Debatten om Trump som skymmer viktigaste frågan

DESCRIPTION:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

CONTENT:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

TITLE:
Är Trump världens bästa eller sämsta förhandlare?

DESCRIPTION:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

CONTENT:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

TITLE:
Debatten om Trump som förhandlare skymmer den viktigaste frågan

DESCRIPTION:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”

CONTENT:
Bakgrunden som affärsman har alltid varit en av Trumps främsta tillgångar. Boken ”Art of the deal” och realitylångköraren ”The apprentice” skapade bilden av en världsmästare i förhandlingsteknik. Förra året visade en undersökning att 47 procent av amerikanerna hade förtroende för hans förmåga att förhandla fram gynnsamma handelsavtal. ”Madman theory” Anhängarna brukar lyfta fram att Trump: Är ett skolexempel på ”Madman theory”, att han medvetet framställer sig som oförutsägbar för att få ett övertag. Spelar tredimensionellt schack och ligger flera steg före på ett sätt som få andra förstår. Använder tullar och militära hot som hävstång för att flytta fram USA:s positioner. Återkommande exempel är att Trump fick Nato-länder att lägga mer pengar på försvaret och Mexiko att agera hårdare vid gränsen. Kritikerna brukar hävda att Trump: Felaktigt tror att hot alltid fungerar, trots att motparterna har lärt sig att han ofta backar. Alltid söker en snabb deal som blundar för grundproblemet. Missbedömer värdet av oförutsägbarheten, eftersom bieffekten är att allierade och viktiga marknader tappar förtroendet. Favoritexemplen är att kriget i Ukraina fortfarande pågår och att Iran inte har vikt ner sig. Coach Donald Trump Trump förhandlar fortfarande som när han var fastighetsmagnat. Redan på första sidan i ”Art of the deal” från 1987 framgår att det är ”deals” som ger de stora kickarna. Han skriver också att vägen dit ofta går genom att skapa intresse i medierna och attackera kritiker. Metoden fungerar lika bra för att skapa uppmärksamhet i dag, eftersom amerikanska medier bevakar politik som sport. Varför kickades Pam Bondi? Hur kunde JD Vance missa öppet mål? Hade coach Trump rätt taktik? Om journalisterna tänker stanna i sportarenan borde de i alla fall skaffa glasögon mot närsynthet. Att coachen vinner en PR-seger efter 100 meter (och får hejarop från den egna klacken) spelar mindre roll än vad hans taktik betyder för laget över hela maratonloppet. Donald Trump kan vara världens bästa eller sämsta förhandlare. Den viktigare frågan är konsekvenserna. I ”Art of the deal” medger Trump att han nog saknar ett bra svar på frågan om vad alla hans ”deals” i fastighetsbranschen egentligen har lett till. ”Förutom att jag hade väldigt kul när jag gjorde dem.”